LottA

Igår var jag & Ebba hemma hela dagen, nästan..  på sena eftermiddagen så hade jag inget att göra och daniel skulle åka iväg en sväng med Dalle så jag och Ebba åkte till Linda, thomas och lille Leo.
Han är sååå söt, han skrattar hela tiden och tittar på mej, han gillar nog mej, hihi, försökte prata med mej hela tiden :-D lille gullunge!
Känns som de va länge sen Ebba va så liten, fast det är det ju egentligen inte :-P hon har vuxit ganska fort.
Ebba ville ialf klämma och peta på Leo hela tiden, hon förstod inte att han är så liten o inte kan leka med henne, haha. Man fick passa henne hela tiden så hon inte råkade klämma till honom för hårt eller slå till lillen. Men hon va så snäll så.. Trillade gjorde hon oxå, slog sej, gallskrik en stund, men efter lite gos så gick det över fort :-)
Sen skulle dom få främmat, vi stannade o fikade vi med, när deras främmat kom så var det ju Jessika och bergan och deras två barn :-) roligt att träffa dom, vi skulle åkt till dom i förra veckan men sen blev det aldrig av, de blev visst magsjuka oxå så det var ju tur ändå.. Men kul att dom oxå kände varann, hade inte en aning om, han är tydligen kusin tror jag det var, med thomas.
På lördag ska kaaaanske jag o linda gå ut... försöker få med henne, men hon har ju inte varit ifrån Leo än, vet hur det kan vara så jag förstår om hon inte vill än. Men det skulle va så kul... försöker få med madde med, det var kul förra gången hon var med ute! Vet inte vad de andra  tjejerna ska göra än, får kolla med dom oxå , kanske ska de med ut en del :-)

Idag ska jag på hypnos... haha... jaaa.. men det är faktiskt coolt, har varit ett par gånger och det verkar hjälpa faktiskt. Jag började på det eftersom jag har mått lite dåligt efter förlossningen, det är tydligen vanligt, men jobbigt.... jobbigt att se hur bra det går för alla andra som bara verkar ploppa ut sina ungar till höger o vänster o allt är bara så himla bra!
Då känner man sej inte lika normal :-S
Självklart är jag lyckligast i världen för min Ebba, men fick väl mej en knäpp efter förlossningen och det har tagit lång tid att bli bra igen, nu är jag nääästan där ;-) liten bit kvar....
Tror det var för jag hade för det första var jag med barn och fick missfall efter 2 månader och det höll på o blöda i 6 veckor innan dom opererade mej, sen gick det ju bara 4 veckor så blev jag med barn igen.
Hade en ganska jobbig graviditet, hade ONT jämt i magen, och mådde illa, kräktes och hade svärt att äta för jag mådde så illa.
Sen hade jag en ganska jobbig förlossning, förlorade ganska mkt blod 1 1/2 liter. Skulle egentligen få blod men vi hoppade det pga av att jag har lite tjockare blod än de flesta andra, tror det var därför, kommer inte ihåg.. mkt är som i en dimma.... Väl uppe på BB så helt plötsligt låg jag bara där, med en "liten" egemte mej, jag var nog nervös, jag visste ju inte hur man gjorde med en bebis :-S och Daniel var tvungen att åka och fixa med sofi för ¨hon skulle börja skolan 1a dagen i ny skola o allt.
Så där låg jag, ganska chockad tror jag, som i en dimma... fick inte gå på toa själv o inte duscha själv för jag kunde inte ställa mej upp knappt pga blodbristen, det kunde ta flera veckor sa dom att återställa järnbristen. så jag kommer vara yr o skulle nog inte vara ensam.
Men jag ville ju absolut åka hem dagen efter, fast de inte tyckte det... så jag åkte hem med Ebbis.
Väl hemma så väntade sofi och farmor. Kom in, satte oss i soffan, helt plötsligt fick jag typ svimnings känsla, men jag satt/låg redan ner i soffan... kändes som det smakade blod i munnen, orkade knappt prata :-(
Daniel o hans mamma såg lite oroliga ut... men jag behövde väl vila, något som jag verkligen INTE är bra på...
Dagen efter var det meningen att daniels mamma skulle jobba åt daniel så att han kunde vara hemma med mej o hjälpa mej.. men så blev det ju inte......... blev ledsen, behövde honom.
Men jag berättar aldrig hur jag mår, så jag förstår honom oxå, att han inte förstod riktigt hur mkt jag behövde han hemma... vi hade ju precis satt igång affären, eget företag, jag ville väl inte vara till besvär.
Men det fick man ju tji för sen..... jag gick hemma och var ju inte alls bra i kroppen, yr och trött, hade en liten bebis som skrek och ville ha mat, men min amning funkade inte alls... det bara rann blod ur bröstvårtorna :-( ajaj det gjorde såååå ont!! prövade amningsnapp och pumpa, kände mej bara som en kossa hemma i soffan som ägnade dagen åt att försöka få allt att funka , när jag samtidigt mådde jätte dåligt fick en massa ångest o sånt skit..
Hmmm har aldrig berättat för nån, mamma o daniel vet ju o så, men jag berättar aldrig för mina vänner eller andra hur jag mår, och dom undrat varför jag inte hör av mej och vad det är med mej, men så säger jag inget. Orkade inte svara i telefon ens....
Hur som helst, gått o pratat med en på BVC sen i höstas, de har ju velat ge mej piller hela tiden, men jag har ju självklart vägrat. Jag ska klara detta själv, säger jag! Men dom tkr bara att jag är för hård mot mej själv. Men jag menar att jag tror inte på att ett enda piller kan göra att jag ska må bättre, det måste man väl kunna göra själv?!?!?
Ialf, jag mår bättre nu, jag har vari på hypnos nårra gånger och det tkr jag fumkar bra, man slappnar av i ca 1 1/2 timma, men man är ändå trött efteråt, föa man pratar oxå om saker man tänker på.. svårt att förklara.
Men jag ser helle till naturligare metoder. Bara jag gör framsteg o blir bättre så :-)
Nu har jag verkligen pratat av mej, och öppnar mej litegrann :-) hihi

jaja, idag är det tisdag, en ny dag! sol är det me!